Höga berg och djupa dalar samt en öken

Tiderna går och så också min och med den logiska slutsatsen så menar jag på att livet varit fullt av äventyr den senaste tiden i symbios med bristande uppkoppling på avloppsnätet så har jag inte kunnat hänga med och således inte ni heller.

Kosan styrdes för en tid sedan mot sydligare breddgrader där jag till cykel och fots tog mig fram i den mest ogästvänliga terräng dagarna i ända. Upp på berg, ner i dalar och längs långa sträckor asfalt, grus och ibland även öken. Vyerna har varit magnifika!

En hägring månne? Nej, det var vatten vi såg och det svalkade gott. 

Till sällskap hade jag ett helt gäng av spänstiga män och kvinnor i spandex. När törsten tilltog till olidliga nivåer passerade vi en citronodling. Då man inte kan beskyllas för övervikt slank jag mina smala fingrar genom stängslet och norpade citronen som en annan pallade äpplen som barn. Och gud vad gott det smakade med helt färskmogen citron.

Efter en tid på högre altituder där lätthuvudheten inte endast berodde på maltdrycken var vi åter nere på plan mark där en sandstorm väntade. Ett roligt inslag, nu i efterhand. Från en av pojkspolingarna som gästade sällskapet fick jag tag på en bild på just nämnde spoling där han efter vår färd i öknen fotat sin nuna.

Såhär såg vi alla ut efter strapatsen 

Hur lyckades vi då hålla modet uppe då undrar säkert ingen? Jo, vi hittade en fin-fin dryck som gjorde oss alla oerhört pigga och alerta!

Uppe i bergen växte det osaliga mängder med mandelträd som på håll liknar en blandning av körsbär och äpple men på nära håll helt sannolikt liknar ett mandelträd. Doften från dessa var magnifikt! och de växte i hundratals.

Efter en tid av orenat vatten och kallsupar av det sämre slaget började en del magar spåra ut. Jag tror att det var bristen på starkt för dessa som gjorde att magarna gav upp. Vi som flitigt intog morgonsupen blev således aldrig sjuka heller och för mig är det ett kvitto nog. En av kumpanerna hittade på en fiffig uppfinning så att de kräksjuka kunde få sitt avfall på rätt ställe. Det vill läggas till att bristen på hinkar var 100 %.

En tom vattenhink blev på några minuter ett representativt spydon 

Nu är det åter i landet lingon och skogen med hunden nalkas åter. I alla fall för nu. Man vet aldrig när nästa äventyr står näst på tur.

Farbror Bengt