Varning för ras

Hade strul med en bildörr häromdagen som gnisslade när jag öppnade och stängde den. Kliade mig i huvudet en stund då gångjärnen såg inoljade och fina ut likt en brasiliansk magdansös. Körde till min favoritbutik, den som har bil som tema. Hittade där en universallösning på alla problem som en hemmaingenjör kan stöta på! Silvertejp och 5-56 löser det mesta. Hur gick det med bildörren då undrar ni säkert, jo den har slutat gnisslat efter en rejäl laddning 5-56.

Nu i OS-tider tittats det en del på sport, vilket det för övrigt görs alla andra dagar på året. Men inte alltid sitter man klistrad framför apparaten för att se män och kvinnor i spandex. En intressant tanke som slog mig var att Ryssland, som hemmanation, ligger på andra plats i medaljligan. Det som är mest intressant är att Putin figurerat på läktaren vid samtliga tillfällen då Ryssland tagit medalj. Jag vet inte om det är en "slump" men då jag är en man som sällan ämnar lämna saker åt slumpen så tror jag att det ligger mer än en hund begraven i snön i Sotji.

Idag har jag ett digert schema framför mig. Skogen måste rustas inför våren och det är ingen tid att förlora. Idag ska jag plocka ner alla de skyltar jag satte upp inför vintern så att det ser lite snyggt och prydligt ut. Någon ordning och reda får det ändå hållas i vildmarken.

Farbror Bengt

Nu grönskas det? Nej, inte än. Men snart!

Idag har vädret varit precis så bra som man vill att en vårdag ska vara. 6-7 plusgrader och strålande sol från en klarblå himmel. Vädret har ju faktiskt varit så de senaste dagarna även om idag var den varmaste i år här nere. Tog därför tillfället i akt för att åka på en vårteckensjakt. Finns det månne tecken i naturen redan nu som visar att snart är det dags för kall sup och sill? Jodå, nog fanns det de alltid!

Jag hann inte långt från mina domäner jag fick skåda årets första turistlass! Nyfikna och ivriga som kalvar på grönbete stod dem där och väntade på något jag inte hade tid att vänta på. Men ett säkert vårtecken var det i alla fall

Vidare ute i skogen stod det på sina ställen snödroppar i sin fulla prakt. Några krokus eller vintergäck fanns ej att tillgå ännu men det är väl bara en tidsfråga. Dock såg jag något mycket ovanligt som jag brukar se först i slutet av mars och absolut inte redan nu. Skvallrar detta om att våren kommer tidigt i år och att det är slut på ryggskott och elände?

En stor ormjävel! Och inte vilken som helst. En huggorm på 55 cm ungefär. Skogen där jag vistas kryllar av orm både av denna sort men främst snok. Att få se en så stor redan nu skvallrar om att vintern är över!

Ska det fortsätta såhär får jag inte ligga på latsidan i mitt skylttillverkeri. Snart måste varje gata prydas av varningsskyltar om allt från barn till djur som alla fått vårfnatt!

Jodå, nu grönskas det i dalens famn! Snart får alla som pendlar till jobbet gå upp en timme tidigare för att inte hamna i traktorkö och sicksacka sig genom högar med skit på vägarna. En härlig tid vi går till mötes alltså för alla som står ägare till en biltvätt. 

Här en bild från min ungdom när Farbror Karlsson från Skillinge prydligt sköter om sin Fiat 1100 

Kräver bilen underspolning kan ni alltid ta till den klassiska metoden att köra fort utav bara helv... genom en stor vattenpöl. Vill ni ha extra spänning och kanske ett gott skratt så vänta till att det passerar någon på trottoaren eller vägkanten! 

Farbror Bengt 

Höga berg och djupa dalar samt en öken

Tiderna går och så också min och med den logiska slutsatsen så menar jag på att livet varit fullt av äventyr den senaste tiden i symbios med bristande uppkoppling på avloppsnätet så har jag inte kunnat hänga med och således inte ni heller.

Kosan styrdes för en tid sedan mot sydligare breddgrader där jag till cykel och fots tog mig fram i den mest ogästvänliga terräng dagarna i ända. Upp på berg, ner i dalar och längs långa sträckor asfalt, grus och ibland även öken. Vyerna har varit magnifika!

En hägring månne? Nej, det var vatten vi såg och det svalkade gott. 

Till sällskap hade jag ett helt gäng av spänstiga män och kvinnor i spandex. När törsten tilltog till olidliga nivåer passerade vi en citronodling. Då man inte kan beskyllas för övervikt slank jag mina smala fingrar genom stängslet och norpade citronen som en annan pallade äpplen som barn. Och gud vad gott det smakade med helt färskmogen citron.

Efter en tid på högre altituder där lätthuvudheten inte endast berodde på maltdrycken var vi åter nere på plan mark där en sandstorm väntade. Ett roligt inslag, nu i efterhand. Från en av pojkspolingarna som gästade sällskapet fick jag tag på en bild på just nämnde spoling där han efter vår färd i öknen fotat sin nuna.

Såhär såg vi alla ut efter strapatsen 

Hur lyckades vi då hålla modet uppe då undrar säkert ingen? Jo, vi hittade en fin-fin dryck som gjorde oss alla oerhört pigga och alerta!

Uppe i bergen växte det osaliga mängder med mandelträd som på håll liknar en blandning av körsbär och äpple men på nära håll helt sannolikt liknar ett mandelträd. Doften från dessa var magnifikt! och de växte i hundratals.

Efter en tid av orenat vatten och kallsupar av det sämre slaget började en del magar spåra ut. Jag tror att det var bristen på starkt för dessa som gjorde att magarna gav upp. Vi som flitigt intog morgonsupen blev således aldrig sjuka heller och för mig är det ett kvitto nog. En av kumpanerna hittade på en fiffig uppfinning så att de kräksjuka kunde få sitt avfall på rätt ställe. Det vill läggas till att bristen på hinkar var 100 %.

En tom vattenhink blev på några minuter ett representativt spydon 

Nu är det åter i landet lingon och skogen med hunden nalkas åter. I alla fall för nu. Man vet aldrig när nästa äventyr står näst på tur.

Farbror Bengt