Musikhjälpen - en tondövs räddning?

Sven tog stadens stora julsymbol och gav till danskarna på andra sidan sundet som nu vägrar lämna tillbaka den då de bestämt hävdar att det som landar på ens mark tillhör den som fann det. Det leder mig osökt in på tanken att om grannens träd ramlar på min tomt, vem har då rätt att skörda veden som blir? Jaja, skit samma, nu är det som så att stadens syjunta har arbetat dygnet runt och tillika övertid för att få julsymbolen åter på plats. Och idag kom den åter där den hör hemma.

Borgmästare Hans von Rödluven säger i ett uttalande till lokalbladet att risgrynsgröten kommer smaka extra gott i år. Inte för att det säkert har något med luvan att göra, men han sa så.

Nu har musikhjälpen dragit igång. Ett mycket fint initiativ då vi alla gillar skönsång i våra radioapparater. Jag anser att en hel drös med s.k artister kan söka sig dit då jag inte kan förstå hur någon orkar lyssna på deras tondövhet, eller om det nu är lyssnare som är just det? Skit samma. Under veckan har de i alla fall tid att få hjälp av kunniga personer i en glasbur som ska hjälpa dem på rätt köl i deras musicerande, eller har jag uppfattat det hela fel?  Är inte första gången i så fall.

Här har vi ett montage av min vän Farbror Conny som verkligen inte tycker om sura toner eller sur mjölk. 

Nej, nu måste jag allt gå och dammsuga lite och göra lyan allmänt beboelig. Det är ju så med hemarbete - Det är något du gör som ingen märker, förutom när du inte gjort det.

Farbror Bengt