Åter i civilisationen

Nu har man återvänt till fastlandet och den Thailändska civilisationen efter ett par dagar till havs. Vi begav oss norrut från staden vars namn med lite fantasi syftar till någon eller något som är dumt, på resans gång passerade vi milslånga landskap präglade av kokospalmer innan vi hamnade på en bro som tog oss över till fastlandet. 8 poäng: Vårt mål är en liten by vars framtiden för alltid kommer att präglas av katastrofen den 26 december 2004. 1 poäng: Ortens huvudturism av sportdykning och båtturer till ett av världens mest uppskattade dyk- och snorklingsparadis, Similan Islands.

Rätt svar: Vi begav oss från Phuket till Khao Lak

Helt fantastiskt var det där ute bland öarna! Det tog oss cirkus 4,5 timme med båten att tuffa ut och under tiden göddes vi av den medföljande Thaian som lagade mat så det stod härliga till. Frukosten bestod varje morgon av sedvanlig ägg, bacon, mackor och dignande fruktfat. Luncherna och middagarna var inte sämre dem och det var alltid minst fyra olika rätter som dukades upp i traditionell Thaistil.

Här smörjer vi kråset

Här är båten vi bodde på under dagarna tre

Tyvärr råkade vi ut för ett haveri. Inte på båten då, eller jo det hände på båten men det var inte båten som havererade utan det var min undervattenskamera som efter ca 5 minuter tog in vatten och fungerade sedan precis lika bra som om du tar din vanliga kamera med dig ner i badkaret och fotar dina små fossingar.

Som tur är hade vår guide med sig kamera och med lite list och charm kunde jag få tag på några av bilderna som togs Under ytan av Uno Svenningsson. Thailändare har den inbyggda mekanismen att alltid vara generösa, i bästa fall kan man utnyttja det och i sämsta fall vänja sig vid det.

Här skuggade vi en bläckfisk ett slag. Djurlivet var betydligt bättre än på andra ställen jag snorklat på. Vi såg flertalet bläckfiskar, sköldpaddor och hajar. Dock var korallerna inte så bra som jag trott.

Då Similan är en nationalpark fick man inte gå iland på alla öarna, det var bara två av nio som vi fick äntra. Det var trevliga inslag att komma från båten och dess gungade och istället ta en tur upp bland klippor och kritvita stränder.

Här har vi klättrar upp på en klippa och hade en helt okej utsikt ner mot stranden. I denna bukten ankrade vi och spendera en av nätterna. Det var en fin syn man vaknade till dagen efter med turkost vatten och 30 grader varmt.

Varför vi hade klättrat upp på klippan var för att vi skulle invänta den stundande solnedgången som var helt okej den med.

Stränderna var kritvita och man var tvungen att ha solglas på för att inte bländas.

Similan Islands är ett riktigt paradis, både till ytan och under den. Väl värt ett besök

Sikten i vattnet uppmättes på sina ställen till 40/50 meter, vilket är väl godkänt om man jämför med Sveriges sikt på ca 3 meter när den är som bäst på sommaren. Vattnet höll 30+ dygnet runt så ett kvällsdopp drog man sig inte för.

Jag får hoppas att jag inte frestat er alldeles för mycket i kylan. Snart är det jul och ni kommer säkert ha trevligt på ert vis.

När vi kom åter till huset hade Eva och Yngve lämnat bambuskott för ryggskott vid den väntande snöskottningen som de med all säkerhet stod inför när det kom hem till Sverige. Det var väldigt trevligt att umgås med er under cirka sisodär två veckor. Tack ska ni ha för den fin-fina julklappen ni så vänligt skänkt oss!

En pava 100 Pipers och jordnötter kommer alltid väl till hands i värmen.

Farbror Bengt