Stormen

På senare tid har man känt sig rätt blåst med tanke på den mycket omskrivna orkanen eller stormen som drog in över Skåneland och vissa delar utav Norrland. Denna måndag började som alla andra måndagar och likaså veckans övriga dagar. Jag tog min kopp java och lyssnade på radio i köket. Ett sjätte sinne intalade mig att något hemskt var på väg, detta är sanning och inte en efterhandskonstruktion. Jag kände på mig att något farligt var i görningen. Jag stängde av radion, satte ned koppen och stegade med bestämda steg ut i vardagsrummet. Grannen som sov gott under mig (inte bildligt då, jag bor i lägenhet så jag menar den 30-åriga diabetikern på våningen under mig) vaknande nog ur sin sockerkoma. Jag öppnar balkongdörren och ser det fasansfulla. Mitt sjätte sinne hade rätt. Den annalkande stormen skulle bli djävulens påfund..

För ett otränat öga kanske denna bilden inte är något märkvärdigt. Men nu är det så att kudden t.h. i bild ligger på marken. Alltså INTE var jag lämnade den. Kudden har alltså från sin ursprungsposition t.v. bland sina vänner hamnat på golvet. Om nu inte kudden fått liv och självmant röstat ut sig själv från gruppen är min enda förklaring en rejäl kastvind. Och detta var bara början på stormen som skulle lamslå Sydsverige. 

Farhågorna om att någonting värre skulle inträffa, kanske rent utav att någon skulle mista livet under ovädret, var ständigt närvarande. Hela natten satt jag uppe och tittade på gamla repriser av Jeopardy. Man känner sig smartare på de viset. När morgonen nalkades, kaffet blivit druckit och radion färdiglyssnad gick ut i hallen. Tog på mig gummistövlar och våtdräkt. Gick sedan en lång runda på stadens gator för att inspektera skadorna.

Tång, överallt är det tång! Det konstaterar min vän Farbror Eskil när han på morgonen gör mig sällskap. Hur ska människor ta sig fram här bland all bråte? 

En läsarbild från Ystad. 

Många tog inte varningarna på allvar. Och då får man stå sitt kast. 

Idag tog jag en tur till min tillhåll i skogen. Det var en tid sedan jag var där uppe och jag befarade att en dramatiskt scenändring har ägt rum i stormens fotspår. Detta visade sig riktigt.

Löv, överallt! Stormen har alltså slitit av löven från träden. 

Nu rustar jag inför nästa storm. Kanske en läsarstorm. Vem vet. Till sist vill jag bara fråga om någon har ett rum över till en rökfri 24-åring som tyvärr är död?

Farbror Bengt