Läser idag om kvinnan nedan på bild som slog ihjäl en spansk turist med sin knutna näve. Hon gråter ut i pressen om den fasansfulla upplevelsen som nästan tog livet av henne (eller?) och bestämt tog livet av den spanska nysvensken.
Året var 2012. Snön låg tät och vit över landskapet norr om Stockholm. Eva-Marie, (kvinnan heter egentligen något annat, typ Linda, men jag vill inte hänga ut hennes namn) hade precis avslutat sitt arbetspass för dagen. Magen kurrade och hon styrde därför kosan med matbutiken. Väl framme vid frukt- och grönsaksdisken dignande det stora fat med bananer, kokosnötter, ananaser samt en och annan blomkål. Trots att det var vinter ute och -12 tänkte inte Eva-Marie vidare på att all denna frukt förmodligen var importerad från fjärran länder. Glad i hågen roffade hon åt sig av vad butiken så gladeligen importerat åt sina kunder. Plötsligt fick hon syn på blomkålshuvuden. Det var som om de talade till henne:
-"Kom Eva-Marie, kom. Jag är inte farlig" Maniskt styrdes hon bort till högen av inplastad blomkål. Hon drog sig till minnes när hon som barn blev serverad blomkålsstuvning och fläskkorv. Salivproduktionen ökade och frestelsen blev för stor då hennes kurrande mage nu fullkomligt skrek efter något att få smälta. Eva-Marie betalade för sina varor, åkte hem till sitt radhus och plockade fram en vässad kniv. Eggen gled lätt genom blomkålen och delade den i två bitar. Plötsligt känner hon hur det sticker till i fingret. "månne jag skurit mig?" Tänkte Eva-Marie. Nej, så var icke fallet. Ur det importerade blomkålshuvudet kryper en spindel, inte större en vanlig svensk husspindel. Eva-Marie blir förskräckt, pulsen stiger och hon känner domningar i handen. Uttrycket öga för öga, tand för tand försvinner snabbt från Eva-Maries hjärnbalk då hennes blå ögon färgas svarta av hat och ångest. Hon knyter näven, den spanska nysvensken Carlos tittar förskräckt upp på henne. Eva-Maries näve som rusar mot honom är det sista Carlos han skåda av landet Sverige.
Domningen i Eva-Maries hand försvann inte, föga oväntat då hon precis drämt näven i en träbänk... Vad gör Eva-Marie nu?
1: Ringer 112 och förklarar att jag blivit biten av en spindel som med all förmodan säkerhet kommer från utlandet
2: Ringer till matbutiken och beklagar sig för att sedan ringa Aftonblaskan för sympati och sen uppsöka läkare
3: Ringer till polisen och anmäler sig skyldig för mord på nysvensken Carlos
För er som gissade 1 eller 3 var detta kloka gissningar. Men helt fel då Eva-Marie tänkte typiskt svenskt? och ringer till matbutiken som bekräftar att blomkålen kommer från Spanien och gråter sedan ut i blaskan där av de 77 kommentarerna till artikeln (när detta inlägg skrevs) samtliga är trötta på att svenskar inte förstår att: Om man importerar grönsaker från fjärran länder får man räkna med att en eller annan fripassagerare följer med. Se det som ett friskhetstecken att blomkålen inte var så besprutad att Carlos faktiskt kunde följa med på sin efterlängtade resa med livet i behåll. En fotnot till hela historien och till alla andra som framöver kommer drabbas av detta är att det finns inga spindlar som bär på dödligt gift i Europa. Eva-Marie har nu beslutat att aldrig mer köpa färskt utan kommer köpa fryst. Vi får hoppas att hon inte blir frostbiten.
Hela denna historien drar mig till minnes den gången jag köpte en påse jordnötsringar och ut hoppade en blandras från Spanien som bet mig i benet. Jag beslöt mig för att behålla honom och nu är han en trevlig livskamrat. Tur att jag inte knöt näven och slog ihjäl honom.
Farbror Bengt
-"Kom Eva-Marie, kom. Jag är inte farlig" Maniskt styrdes hon bort till högen av inplastad blomkål. Hon drog sig till minnes när hon som barn blev serverad blomkålsstuvning och fläskkorv. Salivproduktionen ökade och frestelsen blev för stor då hennes kurrande mage nu fullkomligt skrek efter något att få smälta. Eva-Marie betalade för sina varor, åkte hem till sitt radhus och plockade fram en vässad kniv. Eggen gled lätt genom blomkålen och delade den i två bitar. Plötsligt känner hon hur det sticker till i fingret. "månne jag skurit mig?" Tänkte Eva-Marie. Nej, så var icke fallet. Ur det importerade blomkålshuvudet kryper en spindel, inte större en vanlig svensk husspindel. Eva-Marie blir förskräckt, pulsen stiger och hon känner domningar i handen. Uttrycket öga för öga, tand för tand försvinner snabbt från Eva-Maries hjärnbalk då hennes blå ögon färgas svarta av hat och ångest. Hon knyter näven, den spanska nysvensken Carlos tittar förskräckt upp på henne. Eva-Maries näve som rusar mot honom är det sista Carlos han skåda av landet Sverige.
Domningen i Eva-Maries hand försvann inte, föga oväntat då hon precis drämt näven i en träbänk... Vad gör Eva-Marie nu?
1: Ringer 112 och förklarar att jag blivit biten av en spindel som med all förmodan säkerhet kommer från utlandet
2: Ringer till matbutiken och beklagar sig för att sedan ringa Aftonblaskan för sympati och sen uppsöka läkare
3: Ringer till polisen och anmäler sig skyldig för mord på nysvensken Carlos
För er som gissade 1 eller 3 var detta kloka gissningar. Men helt fel då Eva-Marie tänkte typiskt svenskt? och ringer till matbutiken som bekräftar att blomkålen kommer från Spanien och gråter sedan ut i blaskan där av de 77 kommentarerna till artikeln (när detta inlägg skrevs) samtliga är trötta på att svenskar inte förstår att: Om man importerar grönsaker från fjärran länder får man räkna med att en eller annan fripassagerare följer med. Se det som ett friskhetstecken att blomkålen inte var så besprutad att Carlos faktiskt kunde följa med på sin efterlängtade resa med livet i behåll. En fotnot till hela historien och till alla andra som framöver kommer drabbas av detta är att det finns inga spindlar som bär på dödligt gift i Europa. Eva-Marie har nu beslutat att aldrig mer köpa färskt utan kommer köpa fryst. Vi får hoppas att hon inte blir frostbiten.
Hela denna historien drar mig till minnes den gången jag köpte en påse jordnötsringar och ut hoppade en blandras från Spanien som bet mig i benet. Jag beslöt mig för att behålla honom och nu är han en trevlig livskamrat. Tur att jag inte knöt näven och slog ihjäl honom.
Farbror Bengt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar